Gitarren låg kvar i fodralet – hade SL rätt att avvisa trubaduren innan han spelade?

Tunnelbanetrubaduren William Sundman Sääf avvisades från Alviks tunnelbanestation innan han hunnit ta fram sitt instrument. Händelsen filmades av hans sällskap, publicerades i sociala medier och växte snabbt till en berättelse om musik, ordningsmakt och ett allt kallare samhälle.

Men bilden är mer komplicerad än rubrikerna antyder. Spelningen var planerad och utannonserad – samtidigt återstår frågor om varför en så omfattande insats ansågs nödvändig.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

En planerad spelning

William Sundman Sääf hade inte bara råkat ta med sig en gitarr på tunnelbanan. Han hade tillsammans med vänner planerat ett musikframträdande och berättat om det i sina sociala kanaler.

När gruppen kom till Alvik låg instrumenten enligt honom fortfarande kvar i fodralen. Trots det ingrep ordningsvakter och avvisade både musikerna och personer som kommit för att lyssna.

Sundman Sääf uppger att gruppen då erbjöd sig att avstå från spelningen och endast ville resa därifrån. Ändå fick de inte fortsätta färden. Fler ordningsvakter och polis kallades till platsen, ett tåg tömdes och trafiken påverkades tillfälligt.

Den avgörande frågan är därför inte bara om musik får framföras i tunnelbanan. Frågan är också vilka omständigheter som låg bakom beslutet att ingripa innan någon börjat spela.

Vad säger SL regler?

SL regler är tydliga på en punkt: den som vill genomföra ett musikframträdande i kollektivtrafiken måste ha skriftligt tillstånd.

Samtidigt är det tillåtet att ta med ett musikinstrument som handbagage, förutsatt att det transporteras säkert och inte hindrar andra resenärer. En gitarr i ett stängt fodral är alltså inte i sig ett regelbrott.

Det är därför missvisande att säga att gruppen avvisades enbart för att den bar instrument. Däremot kan vakterna ha känt till den annonserade spelningen och bedömt att gruppen tänkte genomföra ett otillåtet framträdande.

Får vakterna ingripa i förväg?

Ordningslagen ger möjlighet att neka någon tillträde om personens uppträdande ger anledning att befara att ordningen eller säkerheten kommer att störas.

Om en resenär stör ordningen, äventyrar säkerheten eller vägrar följa en viktig tillsägelse kan personen avvisas eller avlägsnas av polis eller ordningsvakt.

Det innebär att ordningsvakterna inte nödvändigtvis måste vänta tills en störning redan har inträffat. Men ett förebyggande ingripande måste fortfarande vila på konkreta omständigheter och vara proportionerligt.

Att en spelning hade annonserats kan vara en sådan omständighet. Ett instrument i ett fodral räcker däremot knappast ensamt.

Vad hände när gruppen avstod?

Här uppstår den mest intressanta frågan.

Om gruppen verkligen förklarade att den tänkte avstå från spelningen och endast ville resa hem måste det kunna förklaras varför avvisningen ändå fullföljdes. Fanns det andra ordningsstörningar? Vägrade någon följa vakternas anvisningar? Var folksamlingen så stor att trafikledningen bedömde den som en säkerhetsrisk?

Videoklipp visar endast delar av ett händelseförlopp. Ett klipp kan visa hur ett ingripande genomförs, men inte alltid vad som hände före inspelningen eller vilken information vakterna hade.

I ett spritt klipp hörs Sundman Sääf också använda ett grovt tillmäle mot vakterna (kalla vakterna för ”fascistjävlar”. Det ursäktar inte ett oproportionerligt ingripande, men är en del av händelsen som måste finnas med i en fullständig redogörelse.

Tio vakter och fyra poliser

Enligt Sundman Sääf deltog till slut omkring tio ordningsvakter och fyra poliser. Om uppgiften stämmer framstår insatsen som omfattande i förhållande till en grupp människor med nedpackade instrument.

Men antalet vakter bevisar inte ensamt att ingripandet var felaktigt. För att avgöra det behövs bland annat vakternas rapporter, polisens dokumentation, trafikledningens beslut och hela det inspelade materialet.

SL har meddelat att händelsen ska följas upp. Trafikbolaget säger att ingripanden måste vara motiverade, proportionerliga och genomföras på ett respektfullt sätt.

Vem skapade nyheten?

Händelsen upptäcktes inte genom någon självständig granskning från Aftonbladets sida. Den filmades av en person i trubadurens sällskap och publicerades i hans egna sociala kanaler. Klippet fick därefter stor spridning och plockades upp av medierna. SVT har uppgett att videon nådde miljontals visningar.

Aftonbladet gjorde sedan ett journalistiskt arbete genom att intervjua Sundman Sääf och begära svar från SL. Men berättelsens utgångspunkt och bildmaterial kom från huvudpersonen själv.

Det betyder inte att händelsen var påhittad. Däremot betyder det att nyheten delvis formades av en person som själv deltog i konflikten och hade möjlighet att välja vad publiken fick se.

Hoten måste skiljas från ingripandet

Efter uppmärksamheten meddelade Sundman Sääf att han slutar spela i tunnelbanan. Han uppger att han har mottagit grovt hat och hot.

Sådana hot är oacceptabla, oavsett vad man tycker om tunnelbanemusik. Men i den publicerade artikeln redovisas inte hur många hot det rör sig om, vad som faktiskt skrivits eller om hoten polisanmälts. Uppgifterna bör därför beskrivas som hans egna tills vidare.

Hans påstående att ”majoriteten” tycker att musiken är störande eller kränkande är inte heller belagt genom någon undersökning. Det är snarare ett uttryck för hans besvikelse efter reaktionerna.

Detta vet vi

• Spelningen var planerad och hade annonserats i sociala medier.
• Musikframträdanden i SL-trafiken kräver skriftligt tillstånd.
• Instrument får medföras som handbagage.
• Vakterna ingrep innan instrumenten tagits fram.
• Gruppen avvisades och ett tåg tömdes.
• Händelsen filmades av trubadurens eget sällskap.
• SL granskar ingripandet.

Detta är fortfarande oklart

• Vilken information vakterna hade innan de ingrep.
• Om gruppen hade fått en tidigare tillsägelse.
• Varför avvisningen fortsatte sedan gruppen enligt egen uppgift avstått från att spela.
• Vad som motiverade antalet vakter och polisens medverkan.
• Om hela händelseförloppet finns dokumenterat.
• Hur omfattande och konkreta de påstådda hoten varit.

En konflikt med två sidor

William Sundman Sääf hade ingen självklar rätt att använda tunnelbanan som konsertlokal utan tillstånd. Kollektivtrafiken är till för alla, även för resenärer som vill slippa ofrivillig underhållning.

Men SL och ordningsvakterna måste samtidigt kunna förklara varför personer med nedpackade instrument avvisades och varför ingripandet blev så omfattande. Att förebygga ordningsstörningar får inte innebära att människor behandlas som skyldiga utan tillräckliga skäl.

Den rättvisande slutsatsen är därför att trubaduren planerade att bryta mot SL regler – men att det ännu inte är klarlagt om myndigheternas och ordningsvakternas ingripande var nödvändigt och proportionerligt.

Det är den frågan SL granskning måste besvara.