Nord Stream-rättegången har börjat – prövas en ensam sabotör eller en ukrainsk operation?

Fyra år efter sprängningen av Nord Stream står en ukrainsk medborgare inför rätta i Hamburg. Tyska åklagare pekar ut honom som en av operationens samordnare. Men rättegången har ännu inte bevisat att Ukrainas regering beordrade angreppet – och domstolen varnar själv för att processen inte ska användas som en allmän uppgörelse mellan Tyskland, Ukraina och Ryssland.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

Den 26 september 2022 skadades tre av de fyra ledningarna i Nord Stream 1 och 2 genom explosioner på Östersjöns botten nära Bornholm.

Sabotaget blev omedelbart en internationell gåta.

Ryssland anklagade väst. Misstankar riktades även mot Moskva. USA, Storbritannien, Ukraina och andra stater pekades ut i konkurrerande teorier. Under flera år fylldes tomrummet efter säkra besked av politiska påståenden, anonyma underrättelseuppgifter och spekulationer.

Nu har frågan för första gången nått en offentlig domstolsförhandling.

Den 14 oktober 2026 inleddes rättegången mot den ukrainske medborgaren Serhii K. vid Hanseatiska överdomstolen i Hamburg. Tyska åklagare anser att han deltog i planeringen och genomförandet av sprängningarna.

Det är ett historiskt steg.

Men det är inte samma sak som att gåtan redan är löst.

Misstänks ha samordnat operationen

Enligt den tyska federala åklagarmyndigheten var Serhii K. officer i den ukrainska armén under 2022.

Åklagarnas version är att han tillhörde en grupp som använde en segelbåt, hyrd genom mellanhänder och med falska identitetshandlingar, för att transportera dykare och sprängämnen till området nära Bornholm.

Serhii K. pekas ut som en av operationens samordnare.

Han åtalas bland annat för att som medgärningsman ha deltagit i ett krigsbrott genom angrepp mot civila objekt, för att ha orsakat en sprängämnesexplosion, förstört byggnadsverk och stört offentlig verksamhet.

Domstolen beslutade den 2 september att bevisningen var tillräcklig för att öppna huvudförhandling. Det betyder att misstankarna bedömts vara tillräckligt underbyggda för en rättegång.

Det betyder inte att han är dömd.

Serhii K. greps i Italien i augusti 2025 och överlämnades till Tyskland i november samma år. Han har därefter suttit frihetsberövad.

På rättegångens första dag begärde hans försvarare att åtalet skulle avvisas.

Försvaret: Ledningarna var ett ryskt vapen

Försvaret ifrågasätter både bevisningen och den rättsliga beskrivningen av Nord Stream som rent civil infrastruktur.

En av försvarsadvokaterna beskrev ledningarna som ett ”vapen i ryssarnas händer”. Argumentet är att gasledningarna gav Ryssland inkomster och politisk makt som kunde användas i kriget mot Ukraina.

Försvaret uppger dessutom att Serhii K. fortfarande omfattas av ukrainsk militär tystnadsplikt och därför inte får uttala sig om säkerhetsrelaterade förhållanden – inte ens inför sina egna advokater.

Han lämnade ingen berättelse inför domstolen under den första förhandlingsdagen.

Här uppstår en juridiskt avgörande fråga:

Var Nord Stream ett skyddat civilt objekt – eller hade ledningarna en sådan militär betydelse att de kunde betraktas som ett legitimt mål i ett pågående krig?

Åklagarsidan menar att ett angrepp på ledningarna kan utgöra ett krigsbrott. Försvaret hävdar motsatsen.

Domstolens slutliga bedömning kan därför få betydelse långt utanför detta enskilda fall. Den kan påverka synen på attacker mot energianläggningar, kablar och annan infrastruktur som används både civilt och strategiskt.

Tre skilda frågor får inte blandas ihop

Debatten om Nord Stream präglas ofta av att tre olika frågor behandlas som om de vore samma sak:

1. Deltog Serhii K. personligen i sabotaget?
2. Genomfördes operationen av personer med anknytning till ukrainska militära eller säkerhetsorgan?
3. Beordrades eller godkändes operationen av Ukrainas högsta politiska ledning?

Den första frågan är nu föremål för en domstolsprövning.

Den andra kan komma att belysas genom bevisningen om gruppens organisation, finansiering och militära kontakter.

Den tredje är fortfarande obesvarad.

Att den åtalade är ukrainare och var officer under 2022 bevisar inte automatiskt att president Volodymyr Zelenskyj, den ukrainska regeringen eller landets högsta militärledning fattade beslutet.

Zelenskyj har upprepade gånger förnekat att Ukraina officiellt deltog i operationen.

Ett sådant förnekande är inte i sig ett bevis för att Ukraina saknade inblandning. Men det är lika fel att behandla ett eventuellt statligt ansvar som fastslaget innan bevisningen har lagts fram och prövats.

Domstolen begränsar vad processen ska avgöra

Nord Stream-bolagen ville delta i rättegången som målsägande, men domstolen avslog deras begäran.

I beslutet gjorde domstolen en viktig markering: straffprocessens uppgift är att pröva den åtalades gärning och skuld.

Rättegången ska inte fungera som en fullständig historisk utredning av hela Nord Stream-sabotaget, identifiera samtliga möjliga skadeståndsansvariga eller lägga grunden för ryska krav mot Ukraina.

Detta är avgörande för hur resultatet senare bör rapporteras.

En fällande dom mot Serhii K. skulle vara betydelsefull. Den skulle innebära att en tysk domstol funnit det bevisat att han deltagit i operationen.

Men inte ens en sådan dom skulle automatiskt bevisa vem som ytterst gav ordern.

Den politiska ledningskedjan måste visas genom egen bevisning: meddelanden, order, finansiering, vittnesmål eller annan dokumentation.

Ledningarna levererade inte gas när de sprängdes

Det finns ytterligare en omständighet som ofta försvinner i debatten.

När explosionerna inträffade hade Ryssland redan stoppat leveranserna genom Nord Stream 1. Nord Stream 2 hade aldrig tagits i kommersiell drift, eftersom Tyskland stoppade godkännandeprocessen strax före Rysslands fullskaliga invasion.

Sprängningarna förstörde alltså möjligheten att senare återuppta eller inleda leveranser. Men de avbröt inte ett normalt pågående gasflöde den 26 september 2022.

Det gör inte sabotaget mindre allvarligt.

Det betyder däremot att påståenden om de omedelbara ekonomiska följderna måste formuleras noggrant. Europas energikris hade redan börjat genom Rysslands neddragna leveranser, kriget, sanktionerna och marknadens reaktioner.

Påståendet att sabotaget låg i Tysklands intresse

I DW artikel säger Henning Hoff vid Tyska rådet för utrikesrelationer att explosionen kan beskrivas som liggande i tyskt intresse, eftersom den undanröjde Rysslands möjlighet att använda ledningarna för politisk utpressning.

Det är en analys – inte ett fastslaget faktum.

Tyskland förlorade samtidigt infrastruktur värd mångmiljardbelopp och möjligheten att självt bestämma över ledningarnas framtid. Om ett annat land utan tillstånd förstörde denna infrastruktur kan det knappast utan vidare beskrivas som en tjänst åt Tyskland.

Ett land kan gynnas strategiskt av en händelse och ändå vara utsatt för ett olagligt angrepp.

Frågan om vem som tjänade på sprängningarna kan hjälpa utredare att identifiera motiv. Den kan däremot inte ersätta teknisk bevisning, vittnesmål och dokumentation.

Flera länder hade skäl att motsätta sig Nord Stream. Det gör inte alla dessa länder ansvariga för explosionerna.

Kan rättegången förändra stödet till Ukraina?

Politiskt är fallet särskilt känsligt för Tyskland.

Landet är en av Ukrainas viktigaste militära och ekonomiska stödgivare och har tagit emot omkring 1,3 miljoner ukrainska flyktingar. Samtidigt prövar det tyska rättsväsendet nu om en ukrainsk officer deltog i ett omfattande angrepp mot infrastruktur med stark tysk anknytning.

AfD och BSW använder redan fallet som argument mot fortsatt stöd till Ukraina. De kräver svar, skadestånd och i vissa fall en återgång till rysk gas.

Men två frågor måste hållas isär även här.

Tysklands stöd till Ukraina grundas på Rysslands invasion och på bedömningen att Ukrainas försvar är viktigt för Europas säkerhet. Ett ukrainskt ansvar för Nord Stream-sabotaget skulle inte förändra vem som inledde kriget.

Samtidigt kan Tyskland inte avstå från att utreda ett allvarligt sabotage enbart därför att resultatet riskerar att bli politiskt obekvämt.

Rättsstaten kan inte villkoras av utrikespolitiken.

Vad vet vi?

Fastslaget:

• Tre av Nord Stream-ledningarnas fyra sektioner skadades genom explosioner i september 2022.
• Serhii K. har åtalats i Tyskland.
• Åklagarna hävdar att han var en av operationens samordnare.
• Domstolen har bedömt misstankarna som tillräckliga för att öppna en rättegång.
• Serhii K. var enligt åtalet officer i den ukrainska armén 2022.
• Försvaret bestrider åtalet och har begärt att processen ska stoppas.
• Ukrainas president förnekar att landet officiellt låg bakom sabotaget.

Åklagarnas påståenden – ännu inte bevisade genom dom:

• Att Serhii K. deltog i och samordnade operationen.
• Att gruppen använde en hyrd segelbåt och falska handlingar.
• Att avsikten var att permanent stoppa gasleveranser och minska Rysslands krigsinkomster.
• Att angreppet utgjorde ett krigsbrott mot civil infrastruktur.

Fortfarande oklart:

• Vem som ytterst gav order om operationen.
• Hur den finansierades.
• Vilka ukrainska myndigheter eller militära enheter som kan ha känt till den.
• Om Ukrainas politiska ledning informerades före eller efter angreppet.
• Om andra stater hade förhandskunskap.
• Om den åtalades grupp ensam hade den tekniska och organisatoriska kapaciteten att utföra sabotaget.

Frågorna rättegången måste besvara

• Vilken konkret bevisning binder Serhii K. till segelbåten, dykarna och sprängämnena?
• Finns digital kommunikation, ekonomiska transaktioner eller vittnen som visar hans roll?
• Vem rekryterade deltagarna?
• Vem betalade operationen?
• Fanns en militär order?
• Kan orderkedjan kopplas till ukrainska statliga organ?
• Ska Nord Stream juridiskt betraktas som civil infrastruktur eller som ett militärt mål?
• Kan en person åberopa militär ställning eller tystnadsplikt för att undgå personligt ansvar?
• Fanns medhjälpare eller stater som kände till planerna men lät operationen fortsätta?

Rättegången kan lösa en del av gåtan – inte nödvändigtvis hela

Rättegången i Hamburg är det hittills viktigaste offentliga rättsliga steget i utredningen av Nord Stream-sabotaget.

Den kan ge svar om hur operationen genomfördes och vilken roll Serhii K. hade.

Men domstolen prövar en människas straffrättsliga ansvar. Den är inte automatiskt en tribunal över hela Ukraina och inte heller en sanningskommission om alla stater som kan ha haft motiv, information eller intressen.

Det är därför för tidigt att säga att Ukraina har avslöjats som ansvarigt.

Det är också för sent att fortsätta behandla varje uppgift om ukrainsk inblandning som enbart rysk propaganda.

Nu måste bevisningen fram.

Och när den gör det ska den granskas med samma krav oavsett om den pekar mot Kiev, Moskva eller någon annan aktör.

Källor: Tyska federala åklagarmyndigheten, Hanseatiska överdomstolen i Hamburg och rapportering från Associated Press. Domstolen har planerat 16 förhandlingsdagar fram till den 17 december samt ytterligare förhandlingar under början av 2027.