768 miljoner i rörelsevinst – arbetare som syr åt Lager 157 uppges svimma vid maskinerna

Lager 157 gjorde en rörelsevinst på 768 miljoner kronor. Samtidigt vittnar arbetare i Myanmar om tolvtimmarspass, upp till 100 timmars övertid i månaden, brist på rent vatten och kollegor som svimmar i hettan. Företaget hänvisar till leverantörsledet och har begärt en utredning. Men produktionen kan läggas ut – ansvaret kan inte outsourcas.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR

21 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys.

Lager 157 säljer kläder till priser som få svenska konkurrenter kan matcha.

Någonstans måste kostnaderna hållas nere.

Nu riktas uppmärksamheten mot de människor som befinner sig längst ned i företagets leverantörskedja.

Arbetare vid fabriker i Myanmar som tillverkar kläder åt den svenska lågpriskedjan vittnar i Sveriges Radios Ekots granskning om mycket låga löner, långa arbetsdagar, omfattande övertid och en arbetsmiljö där människor uppges svimma av värmen.

En av arbetarna, 20-åriga Zin, säger att hon arbetar tolv timmar om dagen och regelbundet fortsätter till efter klockan nio på kvällen.

Arbetarna får enligt Ekot ut mellan 2 000 och 3 500 svenska kronor i månaden, inklusive övertidsersättning. Lönespecifikationer som redaktionen granskat visar att övertiden kan uppgå till 100 timmar under en månad.

Den 10 augusti gick arbetare ut i strejk.

Deras krav var inte bonusresor, friskvårdsbidrag eller högre pensionsavsättningar.

De krävde rent dricksvatten.

Rena toaletter.

Sittplatser i matsalen.

Fläktar i den heta fabriken.

Och riktiga anställningsavtal.

Billiga kläder har alltid ett pris

När ett plagg säljs mycket billigt framställs priset ofta som bevis på företagets effektivitet.

Effektiva inköp. Effektiv logistik. Effektiva butiker. Smalt sortiment och stora volymer.

Men ett lågt konsumentpris uppstår inte av sig självt.

Bakom varje tröja och varje par byxor finns råvaror, transporter, energi, fabriker och människors arbetstid. Om priset pressas i varje led måste frågan ställas var pressen till slut hamnar.

Lager 157 beskriver sin vision som att vara ”världens mest effektiva distributionskanal”. Företaget säger sig vilja sälja samma basprodukter till en allt större del av världen.

Effektivitet kan vara något positivt.

Men när arbetare som syr kläderna vittnar om hundra övertidstimmar i månaden och kollegor som svimmar vid maskinerna måste företaget förklara vad ordet effektivitet betyder i praktiken.

Är produktionen effektiv för att processerna är bättre?

Eller för att människor längst ned i kedjan arbetar längre, billigare och under villkor som aldrig skulle accepteras i Sverige?

Rekordresultat i Sverige – strejk i Myanmar

Kontrasten är svår att bortse från.

Lager 157 omsättning ökade under 2025 med 25 procent till omkring 4,37 miljarder kronor. Rörelsevinsten steg med 70 procent och landade på 768 miljoner kronor. Kedjan har samtidigt vuxit till omkring 100 butiker i Norden och övriga Europa.

Det visar att bolaget inte befinner sig i ekonomisk kris.

Företaget går mycket starkt.

Samtidigt beskriver arbetarna i Myanmar villkor där de upplever att lönen inte räcker att leva på och där grundläggande krav på vatten, sanitet och ventilation blivit föremål för en strejk.

Det går inte att utan vidare jämföra en lön i Myanmar med en svensk lön. Kostnadsläge, valutor och lokala lönenivåer skiljer sig kraftigt.

Men rent dricksvatten är inte en svensk lyx.

Rena toaletter är inte ett västerländskt överflöd.

Ventilation som hindrar arbetare från att kollapsa är inte en kulturell preferens.

Det är grundläggande arbetsmiljö.

Lager 157 hänvisar till leverantörens fabrik

Lager 157 skriver till Ekot att uppgifterna gäller en fabrik som används av en av företagets leverantörer.

Om påståendena stämmer bryter fabriken enligt kedjan mot sina avtalsförpliktelser gentemot leverantören. Lager 157 har därför begärt att leverantören ska genomföra och dokumentera en utredning.

Om uppgifterna bekräftas kommer förändringar att krävas för att fabriken ska få fortsätta som underleverantör, meddelar företaget.

Det är ett svar.

Men det lämnar den centrala ansvarsfrågan obesvarad.

Vem valde leverantören?

Vem köper kläderna?

Vem sätter priserna och leveranstiderna?

Vem tjänar på att produktionen kan genomföras billigt?

Och varför ska leverantören själv utreda förhållandena hos den fabrik som leverantören har valt att använda?

En intern utredning kan vara nödvändig, men den är inte samma sak som en oberoende granskning.

Företagets egna löften måste tåla verkligheten

På sin hållbarhetssida skriver Lager 157 att samtliga fabriker har undertecknat företagets ”157 General Agreement”, där krav ställs på sociala och miljömässiga förhållanden.

Fabrikerna ska enligt företaget redovisa sin status och sitt utvecklingsarbete. Lager 157 uppger också att man har en systematisk kontrollprocess och krav på anslutning till oberoende tredjepartsorganisationer.

Det gör Ekots uppgifter ännu mer angelägna.

Om kontrollsystemet fungerar, hur kunde arbetarna då behöva strejka för rent vatten, toaletter, fläktar och formella anställningsavtal?

När genomfördes den senaste inspektionen?

Vem gjorde den?

Talade inspektörerna med arbetarna utan att fabriksledningen närvarade?

Granskades verkliga arbetstider och lönebesked – eller endast dokument som fabriken själv presenterade?

Upptäcktes några brister?

Och om brister upptäcktes: varför fortsatte produktionen?

Ett avtal är inte ett skydd för arbetarna om ingen kontrollerar att det följs.

En uppförandekod är inte ett bevis på ansvarstagande.

Den är ett löfte.

Det är först när företaget öppet visar hur löftet efterlevs som allmänheten kan bedöma om det betyder något.

Myanmar är inte vilket produktionsland som helst

Efter militärkuppen 2021 började flera svenska klädföretag lämna eller fasa ut sin tillverkning i Myanmar.

Lager 157 valde att stanna kvar.

Att lämna ett land är inte automatiskt den bästa lösningen. Nedlagd produktion kan innebära att arbetare förlorar sin försörjning utan att de politiska problemen förbättras.

Men den som fortsätter producera i en militärdiktatur tar på sig ett större ansvar.

Fackliga rättigheter, fria medier, myndighetskontroll och arbetarnas möjligheter att protestera kan inte tas för givna.

Det räcker därför inte att hänvisa till kontrakt och leverantörer.

Företaget måste kunna visa att kontrollerna fungerar även när det omgivande samhället inte kan garantera arbetarnas rättigheter.

Vad visste Lager 157?

Det finns i nuläget inget presenterat bevis för att Lager 157 svenska ledning kände till de specifika förhållanden som arbetarna beskriver innan Ekots granskning.

Det ska sägas tydligt.

Det är också ännu inte offentligt fastställt att samtliga uppgifter från arbetarna är korrekta.

Men företagets ansvar börjar inte först när ledningen får se ett nyhetsreportage.

Ett företag som bygger sin affär på globala leverantörskedjor har ett ansvar att aktivt söka kunskap om hur produktionen går till.

Annars uppstår en bekväm modell:

Huvudföretaget pressar pris och leveranstid.

Leverantören lägger ut produktionen.

Underleverantören pressar arbetarna.

När missförhållanden avslöjas kan varje led peka på nästa.

Konsumenten får det billiga plagget.

Det svenska bolaget får vinsten.

Arbetaren får ansvaret att bevisa vad som hänt.

Så får en seriös kontrollkedja inte fungera.

Vad vet vi?

Fakta enligt Ekots granskning:

• Lager 157 fortsätter att tillverka kläder i Myanmar.
• Arbetare som syr åt kedjan uppger att de arbetar tolvtimmarspass.
• Lönespecifikationer visar enligt Ekot upp till 100 timmars övertid under en månad.
• Arbetarna får ut mellan 2 000 och 3 500 kronor i månaden, inklusive övertidsersättning.
• Arbetarna strejkade den 10 augusti.
• Kraven omfattade bland annat rent vatten, rena toaletter, fläktar, sittplatser och anställningsavtal.
• Arbetare uppger att kollegor har svimmat i fabriken.
• Lager 157 har begärt att leverantören utreder uppgifterna.
• Lager 157 redovisade en rörelsevinst på 768 miljoner kronor för 2025.

Företagets uppgifter:

• Fabrikerna ska följa sociala och miljömässiga krav.
• Produktionen ska omfattas av kontrollprocesser och extern tredjepartsgranskning.
• Om missförhållandena bekräftas krävs förändringar för att fabriken ska få fortsätta i leverantörskedjan.

Inte klarlagt:

• Vilken fabrik som anklagelserna gäller.
• Vilken leverantör som anlitat fabriken.
• När fabriken senast kontrollerades.
• Vad tidigare inspektionsrapporter visade.
• Om Lager 157 kände till problemen före Ekots granskning.
• Om arbetarnas samtliga uppgifter kommer att bekräftas.
• Hur stor del av produktionskostnaden som utgörs av arbetarnas löner.
• Vilka konkreta åtgärder Lager 157 kommer att vidta.

Frågorna Lager 157 bör besvara

• Vilken fabrik och leverantör gäller uppgifterna?
• När genomfördes den senaste oberoende inspektionen?
• Kommer inspektionsrapporterna att offentliggöras?
• Hur kontrollerar Lager 157 verkliga arbetstider och inte bara fabrikernas dokumentation?
• Varför ska leverantören utreda sin egen underleverantör?
• Kommer arbetarna att få tala fritt med oberoende granskare?
• Avbryts nya beställningar under utredningen?
• Kommer Lager 157 att säkerställa att arbetarna får rent vatten, fungerande toaletter och tillräcklig ventilation?
• Har företagets prispress eller leveranstider bidragit till den omfattande övertiden?
• Är Lager 157 berett att betala mer för produktionen om det krävs för anständiga arbetsvillkor?
• Kommer resultatet av utredningen att redovisas offentligt?

Ansvaret följer pengarna

Det är lätt att marknadsföra låga priser.

Det är svårare att visa vem som gjort dem möjliga.

Lager 157 ska få möjlighet att utreda uppgifterna och bemöta dem. Fabriken ska inte dömas på förhand, och arbetarnas vittnesmål måste kontrolleras.

Men företagets ekonomiska framgång gör också bortförklaringarna färre.

Ett bolag med 768 miljoner kronor i rörelsevinst har resurser att genomföra oberoende inspektioner, offentliggöra resultaten och kräva omedelbara förbättringar.

Det har också råd att fråga om priset till leverantören är tillräckligt för att människor ska kunna arbeta under värdiga förhållanden.

Om arbetare verkligen svimmar vid maskinerna medan kläderna säljs med stora vinster i Europa är problemet inte enbart ett avtalsbrott långt borta.

Då är det en del av affärsmodellen tills företaget visar motsatsen.

Produktionen kan vara utlagd.

Ansvaret är det inte.