När de berörda vägrar tiga – 15 transkvinnor kräver att könslagen rivs upp

Kritiken kan inte avfärdas som ”transfobi” när den kommer från människor som själva berörs av lagen. Men Ystadfallet visar också varför debatten måste skilja mellan juridiskt kön, medicinsk vård och placering i fängelse.

Redaktionen, S. Kling, VIGRANSKAR
21 oktober 2026 – Nyhetsfördjupning och analys.

Femton transkvinnor kräver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att den nya könstillhörighetslagen rivs upp. Initiativtagaren Adelina Strand och övriga undertecknare anser att kvinnors trygghet har fått stå tillbaka och att kritiska transsexuella pressas att hålla tyst. för kvinnors skull”

Det är ett betydelsefullt inlägg. Inte därför att femton personer kan sägas företräda samtliga transpersoner – det kan de naturligtvis inte – utan därför att deras kritik visar hur ohederligt det är att automatiskt stämpla invändningar som transfobi.

Nyheten är inte att transpersoner tycker lika. Nyheten är att de inte gör det – och att även deras oenighet måste få uttryckas.

Ystadfallet blev brytpunkten

Bakgrunden är bland annat fallet med Lily Abdelshahed, tidigare Paulus Abdelshahed, som dömts till livstids fängelse för mordet på sina två barn. Efter byte av juridiskt kön flyttades Abdelshahed till kvinnoanstalten i Ystad.

Expressens granskning innehöll vittnesmål om sexuella kränkningar och stor otrygghet bland kvinnliga intagna. Abdelshahed har därefter flyttats tillbaka till en mansanstalt. Kvartal

De femton debattörerna kräver bland annat:

• att den nya könstillhörighetslagen rivs upp,
• att medicinsk utredning och diagnos åter blir ett krav,
• att åldersgränsen höjs från 16 till 18 år,
• att juridiskt kön inte får ändras under pågående straff,
• att biologiskt kön, medicinsk transition och säkerhetsrisker väger tungt vid anstaltsplaceringar.

Kraven förtjänar att diskuteras i sak. De ska varken hyllas eller förkastas därför att avsändarna är transkvinnor.

Lagen är inte ren självidentifikation

Här måste rapporteringen vara exakt. Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 juli 2025, gjorde juridiskt kön och könsbekräftande medicinsk behandling till två separata processer.

Den som vill ändra juridiskt kön behöver fortfarande ett intyg från legitimerad vårdpersonal. Vården ska bedöma om ändringen bättre motsvarar personens könsidentitet och om personen kan antas leva i denna identitet under överskådlig tid. Därefter fattar Socialstyrelsen beslut. Personer från 16 års ålder kan ansöka. Socialstyrelsen

Det är alltså riktigt att en fastställd transsexualismdiagnos inte längre krävs. Men det är missvisande att beskriva systemet som om vem som helst omedelbart kan byta juridiskt kön genom en egen uppgift utan någon prövning.

Könslagen och fängelselagen är inte samma sak

Ystadfallet bevisar inte heller att lagen från 2025 ensam skapade problemet. Det var möjligt att ändra juridiskt kön och därefter bli föremål för en ny anstaltsplacering även tidigare.

Därför måste två frågor hållas isär:

1. Vilka krav ska ställas för att ändra juridiskt kön?
2. Vilka regler ska styra placeringen av personer som är dömda för allvarliga brott?

Om problemet är att juridiskt kön får alltför stor betydelse för anstaltsplaceringen måste fängelselagen och Kriminalvårdens regler förändras. Att endast riva upp könstillhörighetslagen löser inte nödvändigtvis säkerhetsfrågan. omni.se

Kritiker får inte tystas

Det principiellt allvarligaste i uppropet är beskrivningen av en miljö där människor förväntas ha vissa åsikter på grund av sin grupptillhörighet.

Ingen människa ska behöva underordna sig en politisk rörelse bara för att hon är kvinna, homosexuell, transsexuell, invandrare eller tillhör någon annan grupp. Att kalla en transsexuell person ”transfob” enbart därför att personen kritiserar könspolitiken är ingen argumentation. Det är ett försök till social disciplinering.

Samtidigt får Ystadfallet inte användas för att misstänkliggöra alla transpersoner. En dömd dubbelmördares agerande säger ingenting om en hel grupp.

Den rimliga slutsatsen är därför varken kollektiv misstänksamhet eller politisk tystnad. Riksdagen måste granska lagens praktiska konsekvenser, och Kriminalvården måste få tydliga regler där kvinnliga intagnas säkerhet inte kan sättas åt sidan.

När människor som lagen sägs skydda själva varnar för dess konsekvenser kan politikerna inte längre gömma sig bakom anklagelser om transfobi. Då återstår det svårare – och betydligt hederligare – arbetet: att bemöta argumenten.