IFRS – vilka skriver företagens internationella redovisningsstandarder?
Article Read Time
Redaktionen, S. Kling, GLOBALISMEN
30 oktober 2026
Reglerna bakom stora företags bokslut formas i ett internationellt expertorgan inom en privat, ideell organisation. De påverkar vilken ekonomisk information investerare får. Men standarderna måste passera en särskild beslutsprocess för att bli bindande inom EU.
IFRS står för International Financial Reporting Standards. Syftet är ett gemensamt språk för ekonomisk rapportering, så att företag kan jämföras över landsgränser. EU-bolag med värdepapper på en reglerad EU-marknad ska använda EU-godkända IFRS i koncernredovisningen. Kravet omfattar alltså inte automatiskt alla småföretags bokslut.
Redovisningsstandarderna skrivs av International Accounting Standards Board, IASB, inom IFRS Foundation. Organisationen bildades 2001. IASB ledamöter utses av stiftelsens förvaltare, Trustees, och ska tillsammans ha erfarenhet från bland annat redovisning, revision, investeringar och forskning.
Sedan den 1 oktober 2026 leds IASB av Sam Woods, tidigare vice centralbankschef vid Bank of England och chef för den brittiska tillsynsmyndigheten PRA. Det visar hur ledande roller i offentlig finanstillsyn och internationell normgivning kan följa på varandra.
Förvaltarna ansvarar för organisationens styrning, finansiering och utnämningar. Över dem finns en Monitoring Board med offentliga finansmarknadsmyndigheter. Den ska stärka det offentliga ansvarsutkrävandet. Själva standardbesluten ligger hos expertorganen. Förvaltarna leds av Erkki Liikanen. Steven Maijoor, tidigare ESMA-ordförande, ska enligt det offentliggjorda beslutet ta över den 1 januari 2027.
Finansieringen är blandad. Årsredovisningen för 2025 redovisar bidrag från länder, företag och organisationer samt intäkter från bland annat licenser och publikationer. Deloitte, EY, KPMG och PwC finns bland bidragsgivarna. De fyra betalar även licensavgifter utöver sina frivilliga bidrag.
Ett konkret exempel på standardernas betydelse är IFRS 18. Den inför definierade delresultat i resultaträkningen, däribland rörelseresultat. Standarden har godkänts av EU och ska tillämpas för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2027 eller senare. Den förändrar hur resultat presenteras.
Vägen till EU-regler går genom flera instanser. EFRAG lämnar tekniska råd till EU-kommissionen. Medlemsstaternas företrädare deltar genom redovisningskommittén ARC. Efter ett positivt kommittéyttrande får Europaparlamentet och rådet möjlighet att invända innan kommissionen antar en förordning. IASB publicering räcker därmed inte för att en standard ska gälla i EU.
Det finns också möjligheter till insyn innan standarderna beslutas. Handboken från april 2026 föreskriver offentliga tekniska diskussioner och remisser. Förslag till standarder ska normalt vara öppna för synpunkter i minst 120 dagar. Remissvaren publiceras, med vissa undantag för känsliga uppgifter.
Inom samma organisation finns ISSB, som utvecklar standarder för hållbarhetsrelaterad finansiell information. Det är ett separat expertorgan med ett annat uppdrag än IASB.
GLOBALISMENS analys: Gemensamma redovisningsregler kan förbättra jämförbarheten, men gör normgivningen till en viktig maktfråga. Granskningen bör följa vilka som finansierar arbetet, deltar i remisser och får gehör för sina argument. Bidrag bevisar inte att givarna styr besluten. För att bedöma inflytandet behöver finansieringen jämföras med konkreta förslag, ändringar och EU motiveringar till godkännanden.
