Vem skyddar den äldre när omsorgen har ansvaret?
Article Read Time
Systemet ska utreda sig självt
Lex Sarah innebär att personal inom socialtjänsten måste rapportera missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden.
Verksamheten ska sedan dokumentera, utreda och åtgärda problemet. Om missförhållandet är allvarligt ska kommunen eller den ansvariga utföraren anmäla det till IVO.
Systemet bygger alltså i första ledet på att personal vågar rapportera sina kollegor och att arbetsgivaren granskar den egna verksamheten.
Det skapar flera känsliga frågor:
- Vågar timanställda och vikarier slå larm mot fast anställda?
- Vad händer när chefen själv har ignorerat tidigare varningar?
- Kan en privat utförare frestas att skydda sitt avtal och sitt anseende?
- Informeras den äldre och anhöriga om vad som inträffat?
- Polisanmäls misstänkta brott – eller stannar allt i en intern utredning?
En lex Sarah-anmälan ersätter inte en polisanmälan. Om en händelse kan vara brottslig måste den hanteras som ett möjligt brott, inte enbart som en kvalitetsbrist.
IVO kritiserar utredningarna
IVO:s granskning visar inte bara missförhållanden mot äldre. Den visar också brister i hur verksamheterna försöker förstå vad som gått fel.
I ungefär hälften av ärendena behövde myndigheten begära kompletteringar från kommunen eller utföraren.
Enligt IVO stannade utredningarna ofta vid den konkreta händelsen utan att analysera de bakomliggande orsakerna tillräckligt djupt.
Det innebär en risk att ansvaret placeras på en enskild medarbetare medan problemen i organisationen lämnas kvar:
- bristande bemanning
- otillräcklig introduktion
- hög personalomsättning
- svag arbetsledning
- otydliga rutiner
- dålig dokumentation
- bristande kontroll av läkemedel och nycklar
- en arbetskultur där varningssignaler tystas
En olämplig person kan avskedas. Men om systemet som gjorde övergreppet möjligt inte förändras kan nästa äldre utsättas av någon annan.
