Europas luftförsvar halkar efter – är Sverige redo för drönarkriget?
Article Read Time
Ett enda luftvärnsregemente
Sveriges enda luftvärnsregemente, Lv 6, ligger i Halmstad.
Det betyder inte att all svensk luftvärnsförmåga står samlad där. Förband, system och personal kan användas på andra platser och ytterligare enheter håller på att byggas upp.
Men det illustrerar utgångsläget efter årtionden av nedrustning: en liten organisation ska växa snabbt samtidigt som hotbilden och tekniken förändras.
Luftförsvar består dessutom av betydligt mer än robotlavetter. Sensorer, radar, stridsledning, ammunition, kommunikationer, reservdelar och utbildad personal måste fungera som ett sammanhängande system.
Om någon del fallerar kan även avancerade robotar få begränsad effekt. Försvarsmakten
Den ekonomiska obalansen
Drönarkriget skapar också ett kostnadsproblem.
En relativt billig drönare kan tvinga försvararen att använda en luftvärnsrobot som kostar mångdubbelt mer. Om varje mål bekämpas med den dyraste tillgängliga roboten kan ammunitionen förbrukas snabbt.
Därför behövs flera skyddslager:
- elektronisk störning,
- sensorer som upptäcker små och lågt flygande farkoster,
- kanoner och billigare närskydd,
- jaktflyg och traditionellt luftvärn mot större hot,
- fysiskt skydd och reservsystem för kritisk infrastruktur.
Sveriges satsning på Gute II visar att staten försöker möta denna obalans genom ett billigare och mer anpassat närskydd.
Men den tekniska tävlingen har inget tydligt slut. När störsystem förbättras utvecklas mer autonoma farkoster. När radar anpassas flyger drönarna lägre eller i större antal.
